KONSTEN ATT SKAPA EN GOD VANA

FRÅN BEHANDLINGSMETOD TILL ETT SÄTT ATT LEVA

Några ord på vägen…

Hur gör man för att omvandla teori till praktik?

Vi vet alla hur det kan vara. Man hör något som låter både sunt och bra och tänker att det här ska jag prova. Man börjar kanske göra övningar för att öka sin kroppsmedvetenhet och stilla orostankarna och känner sig motiverad till förändring. Men sen kommer livet emellan, motivationen bleknar och man når inte riktigt fram.

Det är egentligen inte så svårbegripligt som det kan verka. Innan behandlingsmetoden kan ”landa” i oss behöver den gå igenom tre viktiga steg eller nivåer, tankens, känslans och kroppens nivåer.

TANKENS NIVÅ

Det mesta vi gör börjar med en tanke. För de allra flesta av oss börjar därför processen, av en ökad kroppsmedvetenhet, med en kognitiv insikt. Man hör en förklaringsmodell som låter vettig och tänker att det här vill jag komma igång med. Sen går det ofta ett tag och man glömmer bort vad det var, som man tyckte var så viktigt. Tills man hör det igen och tänker ja men, visst så var det!

Vanans makt är stor och så är även fallet med våra tankemönster. Ofta behöver man höra teorin upprepas åtskilliga gånger innan motivationen att börja öva regelbundet faller på plats.

KÄNSLANS NIVÅ

Nu måste tanken landa i en känsla och det är en långsam process. Inledningsvis gör man ofta övningarna utan att riktig förstå hur det ska gå till. Man är kanske van vid att ta i och att då göra en rörelse med fokus på vad som är bekvämt, kan kännas ovant. Framför allt kan det inledningsvis vara svårt att känna någon större skillnad. Det här är en kritisk punkt i processen, där det är lätt att ge upp.

För de allra flesta behövs det en egen upplevelse, under övandet, för att den teoretiska insikten ska bli bekräftad av den egna erfarenheten. Först då brukar motivationen bli en mer aktiv drivkraft i oss och behandlingsmetoden har tagit ett steg närmre mot att integreras i den egna vardagen. Men detta steg tar också tid och måste få lov att göra det.

KROPPENS NIVÅ

Kroppens nivå tar oftast längst tid att förändra. Kroppen har präglats av våra vanor och vårt tidigare levnadssätt. Oftast under många år. Ur ett perspektiv skulle man därför kunna säga att kroppen återspeglar en historik om hur vi har tänkt och känt om oss själva, vilket i sin tur har präglat hur vi förhåller oss till andra personer och till livet i stort.

När vi börjar öva kroppsmedvetenhet, för att öka lyhördheten för oss själva och kroppens behov, sätter gamla vanor krokben för oss. Vi vill gå vidare med vårt övande men det är svårt att få till en regelbundenhet. Gamla mönster tar över eftersom de nya strategierna inte fått möjlighet att vinna fotfäste. Man befinner sig någonstans mittemellan vilket ibland kan kännas frustrerande. Kanske tvivlar man också lite och tänker, kan det här verkligen göra någon nytta, rörelserna är ju så små. Men då är det som allra viktigast att fortsätta att öva. Det finns helt enkelt inga genvägar om man vill uppnå ett bestående resultat.

För att bryta en gammal vana måste man ersätta den med en ny och bättre vana. Det måste få ta tid. Man blir ingen Mozart av att man sätter sig framför ett piano. Man måste bekanta sig med sitt instrument, dvs den egna kroppen, lära sig att stämma instrumentet, dvs bli lyhörd för kroppens signaler. Först när detta har gjorts kan man börja spela bra musik.

KONSTEN ATT SKAPA EN GOD VANA

Allting i naturen gestaltar sig i form av cykliska förlopp, de olika årstiderna, dygnets rytm av vakenhet och sömn. Allt har sin egen rytm. Så är även fallet med vårt nervsystem. När man ska bana in en ny vana blir det en värdefull kunskap att ha i åtanke. Sättet man lägger upp sitt övande är viktigt. Vill man dra nytta av de cykliska processerna kan det vara till stor hjälp att försöka öva lite varje dag vid samma tidpunkt och gärna på samma plats. Det förstärker den cykliska regelbundenheten och underlättar för nervsystemet att ta till sig det nya. Det är förstås också viktigt att man gör övningarna med en fokuserad och uppmärksam närvaro. Upprepar man övningarna mekaniskt, medan man tänker på annat, blir resultatet inte detsamma.

Istället för att lägga allt krut på att öva ett längre pass en eller ett par gånger i veckan är det därför en fördel att istället göra lite varje dag, t ex 5 minuter. Det är också bra att försöka undvika att i ta i för mycket inledningsvis, dvs att satsa hårt och öva mycket och intensivt varje dag. Det leder lätt till att man efter ett tag tappar gnistan, när de snabba resultaten uteblir.

Arbetar man istället i samklang med de cykliska processerna i nervsystemet, dvs ger det en väl avvägd stimulans genom dagligt övande, ser man ett snabbare och mer bestående resultat. På sikt leder det även till att man får in övandet som en naturlig del av vardagen, ungefär som att borsta tänderna.

Att göra övningarna regelbundet fungerar också som en påminnelse till nervsystemet, om att göra rörelser som är mer bekväma och mindre ansträngande även i andra sammanhang. Utifrån detta följer en större lyhördhet och ökad respekt inför de egna behoven vilket gör att du börjar tänka och känna på ett nytt sätt. Du blir varsammare med dig själv och samtidigt blir ditt kroppsspråk tydligare, vilket underlättar i relationer till andra eftersom så stor del av all kommunikation sker via kroppsspråket.

Behandlingsmetoden har då börjat bli ett sätt att leva.

Sen finns det förstås inget slut på vår förmåga till att utvecklas som människor. Inget i tillvaron står stilla eller är statiskt. Att upprätthålla en bra balans handlar därför inte så mycket om att uppnå ett visst slutmål utan mer om att kontinuerligt finjustera det som behövs för att kunna må så bra som möjligt.